Begravningen | Minnesstund Glunten 13 juni | Mammas tal | Johans tal | Urnsättningen | Lex Maria

 

Linnéa började visa för oss att hon mådde dåligt i februari 2008. Hon hade svårt att sätta ord på det hon kände. Hon började gå hos en psykolog men mådde sämre. Den 13 april uttryckte hon tydligt att hon inte ville leva och vi beslutade tillsammans att hon skulle läggas in.

 

Linnéa blev inte bättre under tiden hon låg inlagd. Hon gjorde flera självmordsförsök och var tydlig med att hon inte tänkte bli 15 år.

 

Trots detta lättade man på övervakningen och den sista kvällen fick hon gå på en konsert med en kompis helt utan övervakning. Detta trots att vi varit mycket noga med att hon skulle skyddas.

 

Vi fick veta att Linnéa "släppts ut" först efter att hon var död.

 

Mycket tyder på att hon hade planerat detta minst en vecka i förväg. På helgen innan skrev hon ett brev till en kompis: "Jag orkar inte längre..." Hon raderade sina användare på internet under dagarna innan, m.m. Även de tidigare försöken var noga planerade. 

 

Linnéa hoppade framför ett tåg. Det finns ett vittne som såg att hon gömt sig i en buske innan och att hon sedan målmedvetet hoppade fram när tåget kom.

 

Jag önskar så att Linnéa hade orkat lite till så att behandlingen hade kunnat hjälpa henne.

 

Det är svårt att förstå hur någon så gärna vill dö. Det är svårt att förstå att ens älskade dotter inte vill vara kvar.

 

Läs mer om Begravning och minnesstund genom att klicka på länkarna i menyn.